Rapport från mina rötter – Laholm

Finna mina rötter

Foto: Anders Fogelberg– Nu i helgen åkte jag till Laholm för att finna mina rötter. Jag minns ju staden, de små husen och gränderna, de stora torgen och farfars hus. Det är en dejlig gammal dansk stad, fast numera svensk, sedan några år… i runda slängar… 300 år. Laholm brukar kallas för den lilla staden med de många konstverken. Det är slående mycket statyer och annan konst i staden.

Staty i Laholm

Jag håller just nu på att forma min framtid och Laholm är intressant. Som sagt en liten dejlig och mysig stad som dessutom har nära till havet. Havet går in i Mellbystrand, en playa i Sverige och Sveriges längsta sandstrand. En 12 kilometer lång bukt.

Mina vänner!… Här kommer fler bilder; från stranden, där man till och med får köra bil på vissa sträckor, vilket jag tycker är galet kul (känns så danskt). Och mitt fotavtryck på Jorden… i sanden.


      Foto: Anders Fogelberg  

Posted in Okategoriserade | Leave a comment

Ge ännu mer allmosor

Professorn i statsvetenskap vid Göteborgs Universitet, Bo Rothstein, skriver idag på DN Debatt om hur han tänker ett förbud mot att ge allmosor.

http://www.dn.se/debatt/darfor-bor-vi-gora-det-forbjudet-att-ge-till-tiggare/

Bo Rothstein menar att den som ger pengar till tiggare på gatan bidrar till deras fortsatta sociala förnedring. Därför måste den som ger pengar betraktas som klandervärd. Han avvisar samtidigt ett förbud mot att tigga.

Jag tror inte heller på ett förbud mot gatutiggeri. För hur ska man straffa det. Med böter!? Hur ska tiggaren få de pengarna? Och fängelse är ju ett för kraftigt straff. Dessutom måste det vara möjligt att be om hjälp!

Bo Rothstein skriver vidare att ett förbud mot att ge gåvor till tiggare på gatan skulle tvinga fram omfattande strukturella åtgärder, som utbildning, tillgång till hälsovård och olika former av social och medicinsk rehabilitering.

Vårt dagliga bröd giv oss idag
Foto: Anders Fogelberg

– Men hallå professorn, vore det inte bättre att vi beslutar om dessa strukturella åtgärder direkt istället för att i panik tvingas införa lösningar genom att förbjuda folk att hjälpa tiggare.

Förslaget innebär att utnyttja människor som brickor för att tvinga fram politiska åtgärder och är omänskligt. Det skulle vara tacknämligt om Bo Rothstein istället ägnade sin tid åt att tillsammans med sina kollegor tänka ut fler strukturella lösningar.

Det är också ett stort förakt för politikerna att hävda att det som skulle kunna få dem att besluta är att man blir tvingade till det. Det är att måla upp dem som helt viljelösa.
Vi skulle även kunna diskutera medborgarlön i Sverige och ja, hela Europa, för med en sådan lösning skulle tiggeri vara helt onödigt och istället skulle de som idag tigger kunna ägna tiden åt något annat, kanske roligare och mer produktivt.

Bo Rothstein går på och säger att den som ger allmosor till gatutiggare är en person som bidrar till en annan människas sociala underordning och förnedring, för att tillfredsställa något slags behov hos sig själv att känna sig rättfärdig.

Jag kan inte se att det kan vara något fel på att göra saker för att man vill vara rättfärdig eller god. Jag tycker faktiskt inte det. Skulle det då vara bättre om man inte har en avsikt att känna sig rättfärdig. Jag menar också att Bo Rothstein istället verkligen stigmatiserar de människor det gäller.

Jag är övertygad om att den goda framtiden ligger i att göra helt tvärt om mot vad Rothstein för fram.

–  Jag tror på ett samhälle som bygger på stor generositet och människokärlek. Det är då helt främmande att förbjuda givmildhet.

Låt oss blir ännu mer givmilda och ta emot gåvor med stolthet!

Och jag hoppas att Bo Rothsteins inlägg bara är ironiskt för han brukar vara så klok, och då vet ni vad jag tycker i denna fråga!

Posted in Okategoriserade | Leave a comment

Brevet från Moder Jord

Foto: Anders Fogelberg


Brevet från Moder Jord

För några veckor sedan var jag var på en kurs som hette Aktivt Hopp.

Den kursen handlade om att hitta kraften för att göra ett positivt bidrag till världen när det gäller växthuseffekten, skuldkrisen med mera, trots att det ibland känns omöjligt.

På kursen fick vi, sista dagen, i uppgift att skriva varsitt brev från Moder Jord till oss själva.

Det som kom till mig var brevet nedan.

Brevet från Moder Jord till Anders:
———————————————————————————————————-

Kära Anders                                                 20 oktober 2013

Hoppas att allt är väl med dig. Jag har hört att du har gått i pension och att du nu har tid att ägna dig mer åt att vårda. Din gamla moder behöver all hjälp med att bli av med sår och och utslag som nu hotar att ta över mig. Jag har också hamnat i ett moln av rök som ger mig svårt att andas.

Jag skulle önska att du skriver till dina vänner och nämner mitt tillstånd. Jag vill också att du berättar något litet om vad du har gjort och frågar dem om något (hur litet som helst) som de gjort för att minska sitt avtryck. Att de då bara skriver till dig eller talar om bra saker de gjort. Det de känner att de har gjort rätt.

Sedan vill jag att du ber dem att i sin tur göra detsamma, dvs att de skriver till sina vänner och ber dem berätta.

Moder Jord

———————————————————————————————————-

Be gärna dina vänner att sända svar till transition (at) fogelberg.se

Och nu ska jag berätta för dig om något som jag gjort, eftersom Moder Jord ville att jag skulle berätta det för dig.

Tidigare kunde det vara så att jag tog bilen för några kilometers färd, nu cyklar jag istället. Det ger gratis träning och det tar inte längre tid. Jag kan också berätta om vår så kallade hemester i somras, dvs när vi gjorde om vårt hem till vandrarhem, med stor och fin frukost till alla barn och kompisar varje dag, utflykter till grottor och museer, middagar i stan, berättarkvällar etc. Det var som en långresa inom hemorten Stockholm 🙂 Mer att läsa om det i nedanstående inlägg.

Posted in Okategoriserade | Leave a comment

Hemester – En långresa i Stockholm

Denna semestern blev något utöver det vanliga.
– Häng med!

Någon dag före semesterveckan med barnen, sa jag att vi måste ändra planerna;

–       Vi kan inte cykla långa sträckor för att bo på vandrarhem, som vi tänkt, sa jag, så jag föreslår att vi använder lägenheten i Bromma som ett vandrarhem. Och så gör vi utfärder i Storstockholm. Vi äter dagens rätt på restaurang varje dag. Vi har också råd med entré till dyra museer, för vi ska ju inte flyga. Vi kan cykla kortare sträckor, annars åker vi kommunalt eller på annat sätt.

–  Ja, det är en bra idé, sa Jannika…Vi drar fram skänken i hallen och gör om den till receptionsdisk. Vi döper om alla rum. Garderoben får bli Rum Klaustrofobi och balkongen Rum Survival. Barnen, som är i tonåren och uppåt, får packa en väska och gå ut medan vi färdigställer och sedan checka in. Gärna välja ett annat rum än sitt eget. Gissa om Survival var populärast?!

Vi hade skapat ett hemesterhotell – det är ju heltufft!

Barnen och deras kompisar som vi också bjöd in, tog till sig idén direkt. Najs och varje dag gjorde vi vuxna en riktig hotellfrukost med allt, bacon, äggröra, juicer… Ja, allt. Vi bäddade Survival och de andra bokade rummen och la fram blommor och chokladbitar på kuddarna, så det skulle vara riktigt lyxigt.

Vi har länge ägnat oss åt att finna de härligheter som finns i Stockholmsområdet och kallat det för att vi hemestrar. Det ligger i linje med tankar om sparsamhet med oljan och andra naturresurser. Och det finns ju hur mycket som helst att upptäcka här. Det är bara att höja blicken!

Första kvällen fyllde vi en anslagstavla med gula notislappar med massor av önskemål om utflykter och andra aktiviteter och det var ändå en bråkdel av allt som erbjuds i Stockholm.

Vi började med att ställa oss i kö till Vasamuseet, men vem vill stå i kö i timmar? Dit går vi i nog i höst i stället. Så efter några minuters köande, gick vi istället till Aquaria, som visade sig vara en riktig fullpoängare, med roliga och intressanta berättelser i hörlurarna. Otroligt fint gjort, känns som man är i en riktig regnskog och längre in fick man vistas intill vackra fiskar i tropiska rev. Vi kostade på oss italiensk lyxglass i Gallerian och sedan tillbaka till hemesterhotellet.

På kvällarna fick den som ville till exempel berätta något eller visa bilder från något kul man varit med om, med popcorn och biokänsla. En av sönerna visade bilder och berättade om sin fantastiska medeltidsvecka i Visby. Den äldste sonen berättade målande om sitt arbete med Citybanan i Stockholm. Vi fick veta hur små marginaler man har under kyrkor och hus.
Så berättade han om hålet som uppstod i Maria kyrkogård och hur man tätade det. Verkligen spännande.

Under några dagar hann vi uppleva ställen som vi inte hade en aning om att de fanns. Som grottor i Tyresö, Blå Lagunen på Ekerö och den nya Parkourparken i Södertälje, där man hoppar och klättrar mellan höga murar.

 

– Wow, Wow, Wow, säger jag och alla var med och lekte hotell. Det blev så otroligt kul. Och som en bonus, säger barnens klasskamrater; Vad tufft, en sån semester skulle vi också vilja ha, varför gör inte våra föräldrar sånt istället för alla utlandsresor?

Yes – det var ju också vår förhoppning – att sprida en god idé!

Anders Fogelberg (text och foto (utom restaurangbilden som är fotad av Sindre Häggström))

Posted in Okategoriserade | Leave a comment

De olympiska naglarna

Nu har ju största mega-bråket uppstått kring höjdhoppar-Emma, som målat naglarna i olika färger.

Som stöd för homosexuella har hon lagt ut en bild på nätet där hon målat naglarna i rött, gult, guld, blått och lila. Härligt, men hon fick kritik från Svenska friidrottsförbundet.
– Hon ska följa reglerna! Olika stödyttringar ska stoppas.

Och detta är 2013! Inte 1984 eller något annat galet år.

Dessutom läser jag i Aftonbladet att olympiska kommittén, IOK, förbehåller sig rätten att diskvalificera idrottare som visar att de är homosexuella. Är detta sant?

Att måla i regnbågens färger har blivit NO-NO!

Helt komiskt blir det när man vet att de olympiska ringarna också har typ regnbågsfärger – rött, gult, grönt, blått och svart.

Nu har jag en idé!

– Visst vore det spännande att se hur IOK skulle reagera om idrottarna kommer med naglarna målade i de olympiska färgerna!

Röda, gula, gröna, blåa och svarta naglar!

– Känn på den IOK!

Posted in Okategoriserade | Leave a comment

Vad är omställning – Låt 1000 blommor blomma

I helgen talade jag i Säter på en konferens om omställning till en hållbar framtid under rubriken ”Låt 1000 blommor blomma”. Det gjorde jag med utgångspunkt i hur man levde på Samoa innan det samhället blivit påverkat av civilisationen. Hur man levde i samklang med naturen och på ett hållbart sätt. Detta i kombination med generositet, livsglädje och frigjordhet. Man var lyckliga med det som naturen gav i form av mat, skydd, kärlek, sex, dans och glädje. Till skillnad från det som råder i vårt samhälle strävade man inte efter några stora förändringar eller tillväxt. Det är någon vi kan lära oss av. Det går att ha superkul utan tillväxt och prylar. Detta får mig att berätta om omställning, som många inte har en aning om i Sverige. Så här kommer info om det:

Omställning handlar om att i våra hemkommuner och stadsdelar samlas för att möta de utmaningar som följer av kombinationen oljetopp, skuldberg och klimatförändringar. Uppgiften är att inspirera, uppmuntra, stödja, lära upp och bygga nätverk för lokala utvecklingsgrupper som överväger, initierar och genomför omställningsinitiativ. För mig innebär denna omställning att på ett klokt sätt använda våra kunskaper och tekniker, att göra det lokalt och med generositet och mycket fest. Det handlar också för min del om att begränsa mitt resande och att undvika att flyga så mycket som möjligt. Jag samlar inte på resor. Det handlar om att se det stora i det lilla, att lära mig lite odling, men kanske mer om att komma i kontakt med andra personer som odlar och som ser storheten i det vi har precis intill oss. Det är där jag finner lyckan, mår toppen och faktiskt har otroligt roligt!
Länk till Omställning Sverige

På engelska heter Omställning Transition. Transitionrörelsen startade i Totnes, England på hösten 2006. Det är en folkrörelse som nu sprider sig snabbt över världen och har som mål att stödja lokala initiativ som vill skapa en hållbar framtid.

Odlingslotten Skogsgläntan:

Foto: Anders Fogelberg

 

.

.

.

.


Tänkta blommor i sommar….

Foto: Anders Fogelberg

.

                                                                                   .

.

                                                                              .

                                                                              .

                                                                              .

.

                                                                              .

Som lotten blev i skymning en sommardag.

Posted in Okategoriserade | Leave a comment

Föredrag – Följ med till givmildhetens land i Söderhavet


Det finns ett land som har påverkat mig oerhört mycket från unga år. Det är ett land där invånarna sedan urminnes tider haft generositet som ledstjärna. Hela samhället genomsyrades av hjälpsamhet, gästfrihet och viljan att ge gåvor. Det var viktigare än att äga en massa tillgångar. Samtidigt var de lyckliga och ägnade sig åt sång, dans och andra härliga nöjen.

Jag talar om Samoa och ön Savaii i Söderhavet.

Följ med mig på en resa i bilder och hör mig berätta om mötet med dessa härliga människor och hur jag har försökt införliva deras visdom i mitt liv.

För att få känslan av 1982, som var året då jag reste till Söderhavet, är det en dia-bild-visning.

Välkommen att följa med på en tidsresa till en fantastisk kultur! Om du vill vara med om det, så maila till mig:

anders (at) fogelberg (punkt) se

Du kan också läsa mer här om gästfrihet Ge, ge, ge:

Klicka här

Posted in Okategoriserade | Leave a comment

Tidsskuld – nej tack!

Foto: Anders Fogelberg

För några år sedan blev det så att jag skulle ge ut två böcker samtidigt i mitt förlag, vid sidan av ett heltidsjobb. Det satte verkligen press på mig som dessutom var far till två tonåringar. Det blev att sitta uppe på nätterna och hantera manus och kontakter med redaktörer, illustratörer, tryckerier m.m. Att den ena boken hade nitton författare gjorde inte saken lättare :- ) Visst är det kul att vara en del av litteratursverige, fast det var lite för mycket, att hantera ett bokförlag på natten och dessutom upp och jobba som jurist dagen efter, i stort sett alla dagar.

Hur löste jag det? Jo, genom att skjuta på andra uppgifter.

Insortering, bort,… undanplockande, bort…, massa saker lades på hög. Utgående fakturor fick vänta…

Betala räkningar och direkt nödvändiga saker gjorde jag, men högen att insortera växte. Likaså blev ordningen i datorn, si och så. Tidningar och böcker hamnade i oordning, etc, etc.

Jag visste då att detta var att skjuta på något som måste göras och att det blir mycket krångligare senare. Så inte nog med att den arbetstid jag inte lägger ned nu måste betalas av senare, och det med ränta också eftersom det blir så mycket krångligare att bringa ordning senare, istället för att ta saker i den ordning de kommer in. Dessutom ska det betas av samtidigt som det flyter in nya uppgifter och papper; ovanpå allt löpande ska man alltså ta rätt på gamla uppgifter. Hur kul är det?

Då förstod jag att jag hade fått en Tidsskuld; så kallade jag det.

Nu är jag äntligen härligt fri från denna skuld.

Fast det finns fortfarande en massa människor som sitter fast i tidsskulder, många gånger värre än min.

Se på alla som sparat och sparat och sparat på grejer; och som inte håller ordning och det blir bara värre och värre, för man hittar inte när saker ligger på varandra och man orkar inte sortera in, orkar inte, har inte tid… Finns inte tid. Skulden är för stor, går inte att beta av. Massa människor har det så…

Tidsskuld, tidsskuld… vill inte ha

 

Posted in Okategoriserade | Leave a comment

Inför demokrati i det nya landet!

En journalist avstängdes från publicering under ett dygn. Hon fick ingen annan motivering än att hon publicerat två bilder. Inte vad som skulle vara felet med dem. Hon meddelas att nästa steg är att hon aldrig får publicera sig. Har det hänt i verkligheten, i Sverige? Är detta sant?

Ja, det handlar om bilder som ingått i en kritisk granskning av ett ärende och som publicerats tidigare. Den som förbjöd henne var Facebook, som ju är som ett nytt slags samhälle och som agerar egenmäktigt. – Bestämmer sina egna regler som alla bara accepterar, och det kallas Frivilligt. Ja, frivilligt, kanske i någon mån just nu. Men i takt med att vi blir fler och fler på FB och mer och mer inflätade i den infrastruktur som kallas Facebook kommer det att bli allt svårare att ställa sig utanför och säga – Nej.

Och vem orkar läsa alla avtalstexter? Dessutom gäller Take it or leave it, Ingen diskussion…

I förstone kan det säkert låta rimligt att en privat social sajt som FB styr och tecknar avtal enligt principen take it or leave it.

Men:

Allt mer kopplas till Facebook. När en stor del av kommunikationen människor emellan sker där måste vi börja se en så enorm infrastruktur som Facbook som en viktig samhällsfunktion, i stil med gator och torg. Ju fler som kommer med och ju större del av ens kommunikation som sker via FB desto viktigare blir det att medborgarna i det samhället får vara med och bestämma.

För det kommer snart att vara så att om man skulle betraktas som obekväm av Facebook och avstängd blir man rökt, med begränsad möjlighet ha kontakt sina vänner, få inbjudningar och annat.

Är du blockerad på Facebook finns du inte.

Det är ungefär som om du inte skulle få röra dig på viktiga gator i verkliga livet. Sådant borde inte få beslutas utan rättsäkra regler.

Med närmare en miljard användare är Facebook som en stat utan territorium. Det är ett av världens största samhällen och en tidsfråga tills man är lika stort som Kina (1,3 miljarder invånare).

Och det handlar inte om att sälja någon enstaka vara utan om en infrastruktur, som kan komma att bli omöjligt att ställa sig utanför. Då är det inte rimligt att FB ska kunna fria sig genom att hänvisa till vanliga avtal.

När man tar på sig rollen att hantera en infrastruktur och personuppgifter för en stor del av jordens befolkning med beslutanderätt om vad som får yttras och egna former av sanktioner… till och med livstids avstängning;

Då krävs demokratiska regler, rösträtt, motiverade beslut, rätt att överklaga och annat som är självklarheter i ett rättsamhälle.

Det är hög tid att kräva demokrati i Facebooklandet!

Läs mer
http://faktoider.blogspot.se/2012/05/varnad-av-facebook.html

Enligt engelska Wikipedia; “As of May 2012, Facebook has over 900 million active users”

Posted in Okategoriserade | Leave a comment

Ge, ge, ge!

Foto: Anders Fogelberg

Generositet som lyckoskapare.
För exakt trettio år sedan skrev jag en uppsats om ett samhälle som var demokratiskt och som fungerade utan betoning på specialisering och konkurrens. Enskilt ägande respekterades endast i ringa utsträckning. Ett framträdande drag i samhällslivet var gåvor och gästfrihet. Detta och den slående livsglädjen som präglade Samoa i Söderhavet, fascinerade mig så mycket att jag ägnade en termin åt att studera det samhället, som det var innan européerna hade förändrat det.

Att jag skrev om Samoa och senare reste till dit har sedan dess förändrat mitt tänkande och gett mig uppfattningen att givmildhet är en av de viktigaste principerna för mänsklig samexistens.

Jag har försökt att balansera kravet på att i det svenska samhället ha en löpande inkomst och en buffert, med att gärna ge. Jag vill inte säga att jag alltid har lyckats eller att jag är ofelbar, men det har varit härligt att leva mer efter lust och glädje än efter sista kronans princip.

Nu är det extra roligt att mer och mer mötas av budskap om behovet av ökad generositet, som sker på Internet och i böcker (jag kommer att ge exempel på det i ett senare blogginlägg). Ökad generositet är något som kan göra världen till en bättre plats att leva på. Det känns till och med nödvändigt för att stoppa rovdriften och uppnå ekologisk och ekonomisk balans.

Så trettio år senare är det dags för re-release av en uppsats skriven av en ung och nyfiken jurist.

Yeah, yeah, yeah!

samoa2012-06-21-140619










Posted in Okategoriserade | Leave a comment