Generositet som lyckoskapare.
För exakt trettio år sedan skrev jag en uppsats om ett samhälle som var demokratiskt och som fungerade utan betoning på specialisering och konkurrens. Enskilt ägande respekterades endast i ringa utsträckning. Ett framträdande drag i samhällslivet var gåvor och gästfrihet. Detta och den slående livsglädjen som präglade Samoa i Söderhavet, fascinerade mig så mycket att jag ägnade en termin åt att studera det samhället, som det var innan européerna hade förändrat det.
Att jag skrev om Samoa och senare reste till dit har sedan dess förändrat mitt tänkande och gett mig uppfattningen att givmildhet är en av de viktigaste principerna för mänsklig samexistens.
Jag har försökt att balansera kravet på att i det svenska samhället ha en löpande inkomst och en buffert, med att gärna ge. Jag vill inte säga att jag alltid har lyckats eller att jag är ofelbar, men det har varit härligt att leva mer efter lust och glädje än efter sista kronans princip.
Nu är det extra roligt att mer och mer mötas av budskap om behovet av ökad generositet, som sker på Internet och i böcker (jag kommer att ge exempel på det i ett senare blogginlägg). Ökad generositet är något som kan göra världen till en bättre plats att leva på. Det känns till och med nödvändigt för att stoppa rovdriften och uppnå ekologisk och ekonomisk balans.
Så trettio år senare är det dags för re-release av en uppsats skriven av en ung och nyfiken jurist.
Yeah, yeah, yeah!